Under vintern finns tid att gå igenom de foton man tagit under året. Hittade en mapp med bilder från hösten. Kände att det var lite kul med färger.

Den dimmiga morgonen var superhärlig att uppleva, grå men väldigt stilla.

Det är lite roligt att gå igenom bilder från året som passerat. Man hittar lite sommarminnen. Med det grå trista vädret som nu är blir man glad att hitta lite färg och en känsla av värme. Vissa dagar blev väldigt tidiga för att hinna med soluppgången, men det är värt det varenda gång.

Under julledigheten kom jag ut för att fotografera vinterlandskap, sen eftermiddag före julafton och juldagsmorgon. Det som slår mig är tystnaden. Det enda som hörs är en korp som flyger över förövrigt kallt och tyst. Härliga upplevelser.

Utställningsarbete har upptagit mycket tid under höst och vinter. Då det är första gången jag har utställning är det mycket nytta att lära sig. Tacksam att jag gör detta med en fotokompis.

Just nu går mycket tid till produktion för utställning. Fotograferingen får stå tillbaka lite, återkommer med närmar information om utställningen.

Vissa perioder blir det mer sällskap med kameran än andra. Har haft en period där det definitivt varit mindre fotografering. Har fokuserat på att framkalla bilder. Idag var jag ute till Girabäcken, helt underbar vind, det blir desto roligare med lång exponering. Tog med några bilder på Vildvin, det får såna fantastiska färger.

När blommorna försvinner får man som vanligt hitta annat att fotografera. Landskapet ligger nära tillhands. Igår testade jag att fotografera månen. Det är spännande att se hur snabbt det rör på sig, behövs inte mycket för att få en rörelseoskärpa. Jag fick inte till det.

I veckan som gick var jag och en fotokompis iväg och fångade Sileshår på bild och när man ändå var på marken så blev det även lite ljungblommor.

Under semestern har jag gått upp väldigt tidigt just för att fotografera gryning. Vara på plats under blå timmen för att kunna säga god morgon till solen. En av dessa tidiga morgnar spenderade jag på Högbergsfältet strax utanför Persberg i Värmland. Har trampat denna mark många gånger och gamla tider gör sig påminda överallt. Alla dessa gruvhål och kvarlevor av hus där ruiner av slaggsten och jordkulor nu finns kvar. Den stora klockstapeln står som ett monument med Yngen nedanför sig.

Det är med respekt man tänker på de människor som levde och arbetade på området, ett tungt och smutsigt arbete. Stanna upp, lyssna, man kan kanske höra släggorna slå för att få loss bitar av järnmalm.

Boken Järnmärkt av Helén Wigh utspelar sig just på denna plats. Att få en historia berättad på en plats man trampat ikring på gjorde det lilla extra för mig. Det tog 3 dagar att läsa boken, spännande från första till sista sida.

Denna morgon blev inte riktigt vad jag hade hoppats på det blev var för molnigt. Det är ju inget man kan påverka, så ytterligare en anledning att återvända.

Att gå upp innan solen när man har semester låter kanske jobbigt men vetskapen att jag kan gå och lägga mig när jag kommer hem gör det enklare.

Att få höra Lom, Sångsvan och Tranor i dimmorna som dansar över vattnet är helt fantastiskt. Denna morgon fick jag leta lite för att hitta en fin plats. Var nöjd och glad när jag åkte hem.

Dansande Vallmo i kvällsljus. Får aldrig nog av denna blomma, den följer vinden och samma blomma får olika utseende. Andra väljer att växa upp bland blommor som ger stöd till den tunna stjälken.

Regniga dagar kan även dem ge fina möjligheter till fotografering, de mättade färgerna som blir efter ett regn ger mustiga foton. Den vita himlen skapar en ljus bakgrund som prästkragen kan smälta in i.